---

Som vissa vet så var jag o min familj samt lite vänner där 2004, så 2005 åker vi tillbaka för att bland annat jag saknade landet så mycket så jag höll på att rymma dit, och att hälsa på våra kompisar som bor där och gå på den thailändska cermonin. Så här är massa blandade bilder från den resan!








































och för dom som vill veta så vare här vi "landade" med våran båt 2004 i tsunamin.
bara att vattnet var till mitt huvud när ja stod längst upp vid buskarna o höll i mig.







ca 200m ut där var vi när vågen träffa oss.




och där klättrade vi upp, från trästet till vägen när vi sulle till sjukhuset.
elelr det var en thailändare som bar mig upp för jag inte kunde gå.
jag glömmer aldrig hans ansikte..












blev ledsen i ögat när vi skulle åka, va tvungen att leta upp min favorithund,
annars vägrade ja gå med bussen. men ja blev ledsen. ville inte lämna honom


miss you, Tip & Lekk


hamna i thai-tidningen. dom enda "vita" på hela cermonin..


drottningen hade tal














det där får bli sista bilden.
nu ska jag sova, Tjing!

---

---

The grey ceiling on the earth
Well it's lasted for a while
Take my thoughts for what they're worth
I've been acting like a child
In your opinion, and what is that?
It's just a different point of view

What else, what else can't I do?
I said I'm sorry, yeah I'm sorry.
I said I'm sorry ,but what for?
If I hurt you then I hate myself
Don't want to hate myself, don't want to hurt you
Why do you choose your pain?
If you only know how much I love you, love you


I won't be your winter
I won't be anyone's excuse to cry
We can be forgiven
I will be here

The old picture on the shelf
Well it's been there for a while
A frozen image of ourselves
We are acting like a child
Innocent and in a trance
A dance that lasted for a while

You read my eyes just like your diary,
oh remember, please remember
Well, I'm not a beggar, but what's more
If I hurt you, then I hate myself,
And I don't wanna hate myself, don't wanna hurt you
Why do you choose that pain?
If you only knew how much I love you

I won't be your winter
I won't be anyone's excuse to cry
We can be forgiven
I will be here


You dont give us a second chanse

----

-


Helgen som varit har varit fantastisk. Sov hos Fabian hela helgen + öppnade lite paket samt kolla på lite filmer, blev bjuden på hemlagad Tom Khaa Gai, jääävligt gott, samt myste som fan.

lite presenter jag fick.
örhängen
ny motörhead tröja (vilket vekligen behövdes)
samt lite röda rosor
och
en underbart gullig text!





lite andra random bilder från helgen!












----

.


Chan rak khoon meuuan deerm
yaa bpai na, khit theung jang




Gaae mai ruu waa chan chaawp gaae maak khaae nai.







---

----


And I'll never let go cause
There's something I know deep inside

You were born to be my baby
And baby, I was made to be your man

We got something to believe in
Even if we don't know where we stand
Only God would know the reasons
But I bet he must have had a plan
Cause you were born to be my baby
And baby, I was made to be your man

Light a candle, blow the world away
Table for two on a TV tray
It ain't fancy, baby that's OK
Our time, our way

So hold me close better hang on tight
Buckle up, baby, it's a bumpy ride
We're two kids hitching down the road of life
Our world, our fight

--
du är det bästa som någonsin hänt mig, jag älskar dig djupt in i hjärtat.
SKulle kunna skriva hur mycket som helst om dig men det kommer ta ett bra jävla tag.
Så jag kortfattar mig lite snabbt och försöker tala om så gott det går tittar på mig.
Dina ögon lyser upp min väg och ditt skratt fyller upp hela mig av glädje.
Du är en ängel utan vingar, jag älskar dig!


 





----

--

 Grattis sötnos   
                                                                            
สุขสันต์วันเกิด  ที่รัก

 -

Drog in till stan en sväng o köpte lite grejer till Fabian, hoppas han blir nöjd.
Att köpa presenter är inte riktigt min grej.
och vi kanske ska flytta till norrtälje hmmm...

jag har inget mer att säga så lägger upp lite pics istället!












---

---------


Det är inte kul att ens bästa vän flyttar från sala, som redan va tillräckligt långt från mig, till Örebro. Inte bra inte bra. Nu saknar jag min vän, som jag har träffat EN gång på hela sommren, och som jag kmr träffa ännu mindre nu när hon bor ännu längre bort. jaja blir vell att spara pengar till resor dit oxå!
icke OK.

men får hoppas att du får det bra i örebro Linnea, dockis<3









I will miss you my friend...


---

---


24 December 2004
Dagen då tiden stod stilla

Det är verkligen svårt att förstå att det snart har gått sex år sedan min värld slogs i spillror på koh lantas nordligaste strand . Sex år av saknad , sorg och smärta har passerat - många gånger trodde jag aldrig att jag skulle orka ta mig igenom det . 
Efter jag kom hem från thailand den gången trodde jag att jag skulle gå och tänka på det varje dag , aldrig kunna sova en natt utan mardrömmar och leva ett liv i ständigt mörker . Nu, sex år senare tänker jag på tsunamin långt ifrån varje dag , det är inget jag pratar om och inget jag berättar för nya människor direkt. Men samtidigt kan jag minnas allt som det vore igår när jag väl börjar tänka på det.  När vi, 17 personer från tre olika familjer samt kaptenen och hans vän sitter i båten oc är på väg till en restaurang som låg längst bort på koh lantas nordligaste strand. När plötsligt en vägg med vatten täckte horrizonten så man inte såg Phi Phi öarna som man tidigare såg. Alla fick panik, försökte skynda sig på med flytvästar trots att vi trodde att den 14 meters höga vågen skulle brytas och försvinna, den lilla 2 åriga dottern till ena familjen, Thilde, var den enda som fick på sig en flytväst. Den där vågen vi trodde skulle bryta, den bröts aldrig, på mindre än två minuter hade den färdats flera kilometer, vi såg hur vattnet under båten försvann allt mer och mer ju snabbare sekunderna flöt iväg. Inom några få sekunder va vågen bredvid vår båt och lyfte upp oss 14m över landmarken, tills den andra vågen strax bakom smällde in i oss och båten blev till bitar och alla for i vattnet. Från den sekunden då vi satt 100m från vågen till när jag hamnade i vattnet hann jag tänkta igenom hela mitt liv, jag var 9 år, och de sista jag tänket var att jag skulle dö. Allt blev svart, jag öppnade ögonen och allt jag såg var bubblor runt omkring mig, ja såg något stort svart komma mot mig, och smällde till hela mig, förmodligen var den en stock elelr själva båten. Sen blev allt svart igen, och jag vaknar upp med huvuder över vattenytan och  ser alla andra ståendes, jag simmade bort till dom. Alla stod och höll i taggbuskar, vi höll så hårt att taggarna skar in i händerna för att vi inte skulle följa med vattnet ut igen i de stora blå.

Och nu undrar ni som läser detta hur vi klarade oss?! En engelskman satt vid ett hotell vi hadde passerat strax innan vågen for in och hanhade sätt vår båt, han tog en motorcykel och åkte längst vägen där stranden gick och han såg vår båt flyta i bitar. Han la MC;n tvärs över vägen, fyra bilar stannade, dom klättrade ner för den branta träskiga kullen och hjälpte oss upp till bilarna. Vägen till sjukhuset var förfärlig, guppiga vägar och mötande trafik, de va Koh Lantas ända sjukhus och låg upp mot bergen som tur va. Vi kom först till sjukhuset, ca 15min senare var sjukhuset fullt, de låg människor på golven för de inte fanns tillräckligt med rum, det var blod överallt och människor som tappat sina kläder i vattenmassan. Jag såg tiotals personer dö, son nioårig liten flicka såg jag människor ta deras sista andetag.. Det var som en jävla mardröm. Vår kompis, Fatima, som vars man var kapten på båten vi åkte kom till sjukhuset med kläder, mt, madrasser och filtar. Vi var 15 personer som sov i ett rum som var till för 2pers, dom två sista personerna från vår "grupp" fördes till Krabi sjukhus pga allvarliga skador. Jag bröt bara två revben, fick axeln ur led och blåmärken överallt. Det kallar jag änglavakt... Fyra dagar senare hamnade vi på arlanda flygplats där familj och poliser och sjuksköterskor mötte de svenska folket!
Änglavakt är vad ja kallar det...
 
Tsunamin har blivit en del av mig , den förändrade så mycket av mitt liv och har påverkat den personen jag är idag både positivt och negativt . Det jag fick uppleva som nio åring fick mig att inse många saker , speciellt hur viktigt det är att man tar vara på sin familj , sina nära och kära & andra runt omkring sig. för jag vet hur snabbt man kan förlora allt . för sex år sen slogs min värld sönder men idag , sex år senare har jag lyckats bygga ihop den igen . den kommer aldrig bli precis som det var förut , men det är något jag kan acceptera. 
I survived , don't know how and why - but i did . det tjänar ingenting till att älta tänk om tänk om tänk om längre , den ända som förlorar på det är du själv. Så se framåt , inte bakåt - men försök aldrig att glömma det som hänt . och jag har insett att så länge det finns kärlek mellan oss människor så finns det även hopp för att kunna gå vidare . there's always a way to be good again .
 after all , i'm the survivor and i try to keep it that way


exempel  vad tsunamin gjorde för skador på ett av Koh Lanta's hotell 
 

....saknade...



--------