För sex år sedan, minus två dagar..

.


..vid denna tid satt jag på ett sjukhus i västra Thailand och skakade som ett asplöv av rädsla. Efter att tsunamin slog till, dödsvågen som tog miljoner liv, föstörde ännu mera hem och gjorde paradiset till ett helvete. Dagarna har passerat förbi, jobbigt har det varit men nog har jag klarat mig.
Tyvär var jag inte i mitt vackra paradis thailand 26e december detta år, så jag kunde gå på cermonin. Men nog tände jag ett ljus för tsunamins offer.

Hur kan man minnas något så klart som hände för sex år sedan?
minns det som om det hände för 10 sekunder sedan!
så många ord, så många känslor som utspelar sig när man ska berätta hur det var att uppleva känslan.

Att vara 50/50 med död och liv.

26 december är den dagen som krossade hela min värld, mitt liv slogs i tusen bitar. Än idag sex år sedan är alla bitar inte på plats, men nog har det blivit bätre.
Kosntigt nog är jag fortfarande rädd, jag är så förbannat rädd, för vad vet jag inte. Jag vet att det inte kmr hända igen, speciellt inte när jag siteer på mitt rum i de kalla sverige. Omöjligt.

man tänder ett ljus för tsunamins offer, men det gr ju ingenting ogjort, allt har redan hänt!
Men ändå är jag rädd, varför?
jag vill inte vara rädd längre, men vad ska man göra lixom? bara att bita ihop och andas vidare!









After all , i'm the survivor and i try to keep it that way



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0